Hur behandlar jag D-vitaminbrist? Symtom, doser och källor

Varför D-vitamin är särskilt viktigt i Sverige

Sverige ligger mellan 55 och 69 grader nordlig bredd, vilket innebär att solens UVB-strålar under perioden oktober till mars är för svaga för att huden ska kunna bilda D-vitamin.

För större delen av befolkningen är alltså halva året praktiskt taget D-vitaminfritt ur hudens perspektiv.

Detta är utgångspunkten för allt som handlar om D-vitaminbrist i Sverige: vi kan inte lita på solen ensam under vintern.

Jag heter Prescriptsy-redaktionen och är legitimerad läkare.

I den här texten går jag igenom vad D-vitaminbrist är, vilka som riskerar att drabbas, hur bristen upptäcks, vilka nivåer som gäller i svensk klinisk praxis, hur du äter och doserar rätt, och vad Livsmedelsverket och Socialstyrelsen faktiskt rekommenderar 2026.

Källorna är 1177 Vårdguiden, Läkemedelsverket, Livsmedelsverket och Nordic Nutrition Recommendations.

Vad gör D-vitamin i kroppen?

D-vitamin är egentligen inte ett vitamin i klassisk mening utan ett förstadium till ett hormon.

Efter bildning i huden eller intag via kosten metaboliseras det i lever till 25-hydroxyvitamin D, 25(OH)D, som är den form som mäts i blodprov.

Därefter omvandlas det i njurarna till den aktiva formen 1,25-dihydroxyvitamin D, kalcitriol.

De viktigaste funktionerna är:

• Skelett och kalciumhomeostas. D-vitamin reglerar upptaget av kalcium och fosfor i tarmen och mineraliseringen av benvävnad. Brist ger rakit hos barn och osteomalaci och förvärrad osteoporos hos vuxna.
• Immunförsvar. Immunceller har D-vitaminreceptorer. Låga nivåer har i observationsstudier kopplats till ökad infektionsbenägenhet, men kausaliteten är fortfarande omdiskuterad.
• Muskelfunktion. Kraftig brist ger muskelsvaghet och ökad fallrisk hos äldre.
• Humör och kognition. Samband med depression finns i observationsstudier men interventionsstudier har gett blandade resultat.

Hormonfrågor och sköldkörtelns interaktion med övrig endokrin reglering går vi igenom i våra översikter över hormoner och sköldkörtel.

Vem riskerar brist?

Riskgrupperna är flera och välkända:

• Personer som bär heltäckande kläder av kulturella eller religiösa skäl.
• Personer med mörk hud som bor på höga breddgrader.
• Äldre personer, särskilt med begränsad utevistelse.
• Personer med fetma (D-vitamin lagras i fettväven och blir mindre tillgängligt).
• Personer med malabsorption: celiaki, Crohns sjukdom, efter gastric bypass.
• Personer med kronisk njursjukdom eller leversjukdom.
• Spädbarn som ammas fullt ut utan tillskott.
• Gravida och ammande kvinnor.
• Personer med epilepsiläkemedel eller glukokortikoider.

I svenska populationsstudier har så mycket som en tredjedel av vuxna med mörkare hudton nivåer under 25 nmol/L under vintern. Hos etniskt svenska vuxna är bristen mindre utbredd men fortfarande vanlig.

Symtom på brist

Lindrig till måttlig brist är ofta symtomfri. Vid uttalad och långvarig brist kan följande uppträda:

• Diffusa muskel- och skelettsmärtor, särskilt i ländrygg, höfter, lår och bröstkorg.
• Muskelsvaghet, framför allt i lårmuskulaturen, med svårighet att resa sig från stolen eller gå i trappor.
• Trötthet och nedstämdhet.
• Ökad infektionsbenägenhet.
• Frakturer vid obetydligt trauma hos äldre.

Hos barn kan svår brist ge rakit med förändrade ben, kraniotabes och fördröjd motorisk utveckling.

Provtagning: 25(OH)D

Det prov som används för att bedöma D-vitaminstatus är 25-hydroxyvitamin D, 25(OH)D, i serum. Aktivt kalcitriol (1,25(OH)2D) mäts bara i speciella fall eftersom det inte speglar kroppens totala D-vitaminförråd.

Nivåer som i Sverige används i klinisk praxis:

• Under 25 nmol/L: uttalad brist. Risk för rakit, osteomalaci, muskelsvaghet. Ska behandlas.
• 25 till 50 nmol/L: insufficiens. Rekommendation om tillskott och ny provtagning.
• 50 till 75 nmol/L: tillräcklig nivå för skelett hos de flesta.
• 75 till 125 nmol/L: optimal nivå enligt flera expertpaneler, framför allt för äldre och riskgrupper.
• Över 125 nmol/L: ingen ytterligare vinst. Över 250 nmol/L finns teoretisk toxicitetsrisk.

Rutinscreening av hela befolkningen rekommenderas inte av Socialstyrelsen. Provtagning görs vid kliniska symtom, riskgruppstillhörighet eller misstänkt osteoporos.

Behandling: kolecalciferol eller ergokalciferol

D-vitamin finns i två former:

• D3, kolecalciferol, är den form som bildas i huden och finns i animaliska källor. I Sverige är detta förstahandsval vid både profylax och behandling eftersom den höjer 25(OH)D mer effektivt per enhet än D2.
• D2, ergokalciferol, kommer från jäst och växtkällor och används i vissa receptbelagda preparat och för veganer.

Profylaxdoser

Livsmedelsverkets nordiska rekommendation är 10 mikrogram (400 IE) per dag för vuxna upp till 75 år och 20 mikrogram (800 IE) per dag för personer över 75 år, gravida och ammande.

Spädbarn och barn upp till två år ska få 10 mikrogram per dag, och barn som inte äter fet fisk regelbundet bör fortsätta tillskott till fem års ålder.

Socialstyrelsen har en särskild rekommendation för barn med mörk hy eller täckande kläder att fortsätta till minst fem år.

Behandlingsdoser vid bevisad brist

Vid 25(OH)D under 25 nmol/L används ofta 1500 till 4000 IE (37,5 till 100 mikrogram) per dag i 8 till 12 veckor följt av underhållsdos 800 IE per dag.

Alternativt ges en laddningsdos på till exempel 50 000 IE per vecka i sex till åtta veckor. Nivåerna kontrolleras 3 till 6 månader efter insatt behandling.

Receptbelagda preparat i Sverige inkluderar Divisun (kolecalciferol 800 IE), Detremin (droppar 20 000 IE/ml) och Benferol (kolecalciferol i högre doseringar). Receptfria preparat finns i många styrkor.

Kalcium och D-vitamin

Vid osteoporos eller osteomalaci kombineras D-vitamin ofta med kalcium. Kombinationsläkemedel som Kalcipos-D och Calcichew-D3 innehåller 500 till 1000 mg kalcium och 400 till 800 IE D-vitamin per dos.

Kalciumtillskott utan bristindikation rekommenderas inte rutinmässigt eftersom det inte har visat sig minska frakturrisk hos friska vuxna och kan ge mag-tarmbesvär.

Livsmedelskällor

Få livsmedel innehåller meningsfulla mängder D-vitamin. De viktigaste är:

• Fet fisk: lax, makrill, sill, sardiner och ansjovis, 5 till 15 mikrogram per 100 g.
• Tran: en tesked ger cirka 10 mikrogram.
• Äggula: cirka 1 mikrogram per ägg.
• Svampar, särskilt UV-exponerad kantarell och shiitake.
• Berikade livsmedel: mjölk, margarin, havre- och sojadrycker är i Sverige berikade med D-vitamin enligt Livsmedelsverkets regler.

För de flesta räcker inte maten ensam för att täcka behovet under vintern, framför allt inte för dem som inte äter fisk regelbundet.

Solljus och hudbildning

Under maj till september kan huden bilda D-vitamin effektivt om ansikte, armar och ben exponeras för solen mitt på dagen i 15 till 20 minuter flera gånger i veckan.

Solskyddskräm med SPF 30 blockerar större delen av D-vitaminbildningen men rekommenderas ändå för hudcancerprevention. Att medvetet sola utan skydd är inte en strategi för D-vitamin.

Bättre att använda tillskott.

Överdosering

D-vitamintoxicitet är sällsynt men möjlig vid kraftigt överdoserade tillskott (100 000 IE per dag under flera månader). Symtom är hyperkalcemi: illamående, kräkningar, trötthet, förvirring, ökat urinavgångsbehov och njurpåverkan.

Doser upp till 4000 IE per dag anses säkra för de flesta vuxna utan medicinsk övervakning.

Interaktioner och särskilda grupper

D-vitamin interagerar med vissa epilepsiläkemedel, rifampicin, glukokortikoider och orlistat (som minskar upptaget). Vid sarkoidos och andra granulomatösa sjukdomar kan D-vitamintillskott ge hyperkalcemi och ska doseras försiktigt under kontroll. Läs mer om sköldkörtelrelaterad hormonbalans i vår översikt sköldkörtel och de tätt kopplade sköldkörtel och hormoner.

Barn och ungdomar

Sverige har låg prevalens av klassisk rakit, men fallen ökar bland barn med mörk hud som inte får D-droppar.

Socialstyrelsens rekommendation är D-droppar från en veckas ålder till fem år, eller längre vid fortsatt risk. Fråga på BVC om du är osäker.

Vanliga frågor om D-vitamin

Behöver alla svenskar D-vitamintillskott på vintern?

Livsmedelsverket rekommenderar tillskott under vinterhalvåret för personer som inte äter fet fisk tre gånger per vecka, för dem som täcker huden av kulturella skäl, för äldre över 75 år och för barn upp till fem år.

För övriga vuxna är risken för symtomatisk brist lägre, men många väljer ändå att ta 10 till 20 mikrogram dagligen för säkerhets skull, vilket är väl inom säker dos.

Vilken dos ska jag välja receptfritt?

För friska vuxna räcker 800 till 2000 IE (20 till 50 mikrogram) per dag som underhåll.

Personer i riskgrupper eller med diagnostiserad brist behöver högre doser och bör diskutera med läkare.

Engångsmegadoser (över 100 000 IE) som ges ibland i andra länder rekommenderas inte rutinmässigt i Sverige.

Är D3 bättre än D2?

Ja, D3 (kolecalciferol) höjer 25(OH)D-nivån mer effektivt och pålitligt än D2 (ergokalciferol). Därför är D3 förstahandsval i svensk klinisk praxis. För strikta veganer finns D3 framställt från lav (lichen) som vegansktvänligt alternativ.

Ska jag ta D-vitamin med mat?

D-vitamin är fettlösligt och tas bättre upp tillsammans med en måltid som innehåller fett. Morgondos med ost, ägg, yoghurt eller avokado fungerar bra. Ta inte tillsammans med orlistat, som kraftigt minskar upptaget.

Kan för mycket D-vitamin vara farligt?

Ja, men det krävs kroniska överdoser. Regelbunden användning av över 10 000 IE per dag under månader kan ge hyperkalcemi med illamående, trötthet, ökad urinproduktion och njurpåverkan. Håll dig under 4000 IE per dag utan medicinsk indikation och kontroll.

Räcker solsemestern för hela året?

Nej. Huden lagrar en viss mängd men förråden tömds i regel inom 8 till 12 veckor efter sista solexponeringen.

Vid oktober har de flesta tappat det sommaren byggde upp. Därför behövs tillskott eller fet fisk under vintern oavsett hur solig semestern var.

Är D-vitamin bra mot förkylning?

Metaanalyser antyder en liten förebyggande effekt mot övre luftvägsinfektioner hos personer med baseline-brist, men effekten vid redan normala nivåer är obetydlig. D-vitamin är inget snabbt botemedel, snarare ett långsamt immunmodulerande verktyg.

Sammanfattning

D-vitaminbrist är vanlig i Sverige under vintern, särskilt i riskgrupper. Diagnos ställs med 25(OH)D-prov, och nivåer under 50 nmol/L motiverar tillskott.

Kolecalciferol 800 IE per dag är standardprofylax för vuxna och högre doser används vid bevisad brist. Fet fisk, tran och berikade livsmedel bidrar men räcker sällan ensamt.

Rutinscreening rekommenderas inte, men riskgrupper bör testas och behandlas aktivt.

Kom ihåg att D-vitamin är en del av en större metabol och endokrin bild som också involverar sköldkörtel och kalciumhomeostas.

Om du är osäker, ta ett prov nästa gång du ändå är på vårdcentralen, så får du svart på vitt.

Källor och fördjupning

• 1177 Vårdguiden: vitaminer och kosttillskott
• Livsmedelsverket: D-vitamin och rekommendationer
• Läkemedelsverket: produktinformation för Divisun, Detremin, Benferol