Vad hjälper mot förstoppning? Snabba tips och läkemedel

Vad räknas som förstoppning enligt svensk klinisk praxis?

Förstoppning definieras enligt Rome IV-kriterierna som färre än 3 tarmtömningar per vecka, hård eller klumpig avföring vid minst 25 procent av tömningarna, ansträngning, känsla av ofullständig tömning eller behov av manuella manövrer.

1177 Vårdguiden och Socialstyrelsen använder samma definition i primärvården.

Tillståndet drabbar runt 15 procent av den vuxna befolkningen i Sverige och är vanligare hos kvinnor, äldre över 65 år och personer med låg fiberhalt i kosten.

Jag delar in förstoppning i 3 huvudtyper: tillfällig (akut, mindre än 4 veckor), kronisk funktionell (över 3 månader utan påvisbar sjukdom) och sekundär (orsakad av läkemedel, IBS-C, hypotyreos, diabetes, Parkinsons sjukdom eller koloncancer). Typen styr behandlingen. Vid långvarig förstoppning med viktnedgång, blod i avföringen eller anemi ska du kontakta din läkare för utredning enligt det standardiserade vårdförloppet för tjocktarmscancer. Relaterade tillstånd beskrivs på våra sidor om mage och tarm och inflammatorisk tarmsjukdom.

Vilka är de 5 vanligaste orsakerna till förstoppning?

De 5 vanligaste orsakerna till förstoppning är lågt fiberintag, otillräcklig vätska, stillasittande livsstil, läkemedelsbiverkningar och ignorerad avföringsreflex. Läkemedel som orsakar förstoppning inkluderar opioider (morfin, oxikodon, tramadol, kodein), järntabletter, kalciumantagonister (amlodipin, verapamil), tricykliska antidepressiva (amitriptylin, nortriptylin), antikolinergika och aluminiumhaltiga antacida. En genomgång av aktuell läkemedelslista är ofta det första steget vid nydebuterad förstoppning hos äldre.

Tarmen fungerar som en rytmisk muskel. När du upprepat skjuter upp toalettbesök dämpas defekationsreflexen och avföringen hinner torka ut i ändtarmen.

Regelbundna toalettider, gärna 15 till 30 minuter efter frukost när den gastrokoliska reflexen är starkast, återställer rytmen hos många patienter.

Hur mycket fiber och vätska behövs för regelbunden tarmfunktion?

Vuxna behöver 25 till 35 gram kostfiber per dygn och minst 1,5 liter vätska för regelbunden tarmfunktion.

Livsmedelsverket rekommenderar 500 till 800 gram frukt och grönsaker dagligen, fullkornsprodukter vid varje måltid och baljväxter flera gånger per vecka.

Bra fiberkällor för svenska kök är havregryn, rågbröd, linfrön, psylliumskal, äpplen, päron, plommon, torkade fikon, bönor och broccoli.

Öka fiberintaget gradvis över 2 till 4 veckor för att minska gasbesvär och uppblåsthet.

Drick minst 1 glas vatten till varje fiberrik måltid, eftersom lösliga fibrer binder vatten och bildar en gelartad struktur som underlättar passage genom tjocktarmen.

Kaffe stimulerar tarmrörelserna hos många, men uttorkar inte i måttliga mängder.

Fysisk aktivitet ökar peristaltiken. 30 minuter daglig rask promenad, cykling eller simning räcker för att märkbart förbättra tarmfunktionen hos stillasittande personer. Effekten är särskilt tydlig hos äldre och immobiliserade patienter.

Vilka laxermedel finns i 4 huvudklasser och hur fungerar de?

Laxermedel delas in i 4 huvudklasser: bulkmedel, osmotiska, stimulerande och prokinetiska. Valet styrs av orsak, duration och patientprofil. Läkemedelsverket och FASS rekommenderar bulkmedel eller osmotiska medel som förstahandsval vid kronisk funktionell förstoppning, medan stimulerande medel är avsedda för kortvarig användning.

Bulkmedel: psylliumskal och sterkulia

Bulkmedel absorberar vatten i tarmen och ökar avföringsvolymen, vilket stimulerar peristaltiken mekaniskt. Psylliumskal (Lunelax, Vi-Siblin) och sterkulia (Inolaxol) är receptfria och säkra för långtidsbruk.

Dosen är 1 till 2 dospåsar dagligen tillsammans med minst 1,5 till 2 dl vätska per dos. Effekten kommer efter 1 till 3 dygn.

Bulkmedel lämpar sig inte vid svår förstoppning med hård impakterad avföring, vid opioidinducerad förstoppning eller om patienten inte kan dricka tillräckligt. Gasbildning och uppblåsthet är vanliga initialt men avtar efter 1 till 2 veckor.

Osmotiska laxermedel: makrogol och laktulos

Osmotiska medel binder vatten i tarmlumen och mjukar upp avföringen utan att retas slemhinnan.

Makrogol (Movicol, Forlax, Laxido) är ett polyetylenglykol-preparat som är effektivt och väl tolererat hos både barn och vuxna.

Vuxendosen är 1 till 3 dospåsar dagligen, upplöst i 125 ml vatten per påse. Effekten kommer inom 1 till 2 dygn.

Laktulos (Duphalac, Laevolac) är en icke-absorberbar disackarid som dessutom sänker ammoniaknivåerna vid leverencefalopati. Dosen är 15 till 30 ml 1 till 2 gånger dagligen. Biverkningar är flatulens och söt smak, vilket gör att makrogol ofta föredras i Sverige.

Magnesiumhydroxid (Emgesan) och magnesiumoxid är osmotiska alternativ, men kräver normal njurfunktion eftersom magnesium ackumuleras vid nedsatt njurfunktion och kan ge hypermagnesemi.

Stimulerande laxermedel: bisakodyl och senna

Stimulerande medel aktiverar nervplexus i tarmväggen och ökar peristaltiken samt vätskesekretionen direkt.

Bisakodyl (Dulcolax, Toilax) doseras 5 till 10 mg oralt till natten eller som stolpiller för effekt inom 20 till 60 minuter.

Senna (Pursennid) verkar inom 8 till 12 timmar och är lämpligt vid opioidorsakad förstoppning.

Stimulerande laxermedel ska användas högst 1 till 2 veckor åt gången vid funktionell förstoppning, men kan användas regelbundet vid opioidbehandling under överinseende av läkare.

Äldre myter om "lat tarm" efter långtidsbruk är till stor del motbevisade, men beroende av stimulerande medel kan maskera underliggande sjukdom.

Prokinetika: prukalopride

Prukalopride (Resolor) är en selektiv 5-HT4-receptoragonist som stimulerar tarmens motorik. Preparatet är godkänt i Sverige för kronisk förstoppning hos vuxna där andra laxermedel inte gett tillräcklig lindring.

Dosen är 2 mg (1 mg för äldre över 65 år) 1 gång dagligen. Vanliga biverkningar är huvudvärk och illamående under de första dagarna.

Hur behandlas opioidinducerad förstoppning i praktiken?

Opioidinducerad förstoppning (OIC) drabbar 40 till 80 procent av patienter på långtidsopioider och kräver proaktiv behandling. Förebyggande laxermedel ska sättas in samtidigt som opioiden startas, inte efter att förstoppningen uppstått. Makrogol eller kombinationen senna plus dokusat (Laxoberal) är förstahandsval.

Vid terapisvikt används PAMORA-läkemedel (perifert verkande my-opioidantagonister): naloxegol (Moventig), metylnaltrexon (Relistor) och naldemedin (Rizmoic). Dessa blockerar opioidreceptorer i tarmen utan att påverka smärtlindringen centralt. Naloxegol doseras 25 mg oralt 1 gång dagligen på fastande mage.

Hur hanteras IBS-C med förstoppning som dominerande symtom?

IBS-C behandlas med lågFODMAP-kost, psyllium, makrogol och vid svårare fall linaklotid (Constella) eller prukalopride. Linaklotid är en guanylatcyklas-C-agonist som ökar tarmvätska och minskar viscerala smärtsignaler. Dosen är 290 mikrogram 1 gång dagligen minst 30 minuter före frukost. Stimulerande laxermedel ska undvikas vid IBS-C eftersom de kan förvärra smärtsymtom. Läs mer om mage- och tarmbehandlingar och relaterade tillstånd som inflammatorisk tarmsjukdom.

Vilka alarmsymtom kräver akut utredning?

6 alarmsymtom kräver läkarkontakt eller akut utredning: synligt blod i avföringen, oavsiktlig viktnedgång över 3 kilo, nydebuterad förstoppning efter 50 års ålder, nattliga tarmbesvär som väcker dig, ärftlighet för tjocktarmscancer och ihållande magsmärta över 2 veckor.

Enligt Socialstyrelsens standardiserade vårdförlopp för tjocktarmscancer ska patienter med dessa symtom utredas med koloskopi inom 2 veckor.

Fekalom, alltså hård impakterad avföring, kräver lavemang med fosfatlösning eller manuell evakuering och ska bedömas på vårdcentral eller akutmottagning. Obehandlad kan det leda till tarmobstruktion och perforation.

Vad gäller vid förstoppning under graviditet och hos barn?

Gravida kan använda bulkmedel (psyllium) och makrogol säkert under hela graviditeten. Laktulos är också ett förstahandsval. Stimulerande laxermedel undviks rutinmässigt men enstaka doser bisakodyl anses säkert vid behov.

Järntabletter är en vanlig orsak till förstoppning under graviditet och kan bytas till lågdospreparat eller flytande beredning.

Barn över 6 månader behandlas i första hand med makrogol i viktanpassad dos enligt 1177 Vårdguidens rekommendationer. Laktulos är ett alternativ. Stimulerande laxermedel används endast på läkarordination.

Tålmodig uppföljning och toalettträning är lika viktigt som läkemedel hos barn med kronisk förstoppning.

Hur länge ska laxermedel användas?

Bulkmedel och makrogol kan användas dagligen under obegränsad tid utan beroenderisk.

Stimulerande laxermedel (bisakodyl, senna) är lämpliga för kortvarig användning, 1 till 2 veckor, vid tillfällig förstoppning eller förberedelse inför koloskopi.

Vid behov av stimulerande medel mer än 3 dagar per vecka i över 2 månader ska underliggande orsak utredas.

Kontakta din läkare om förstoppningen inte viker efter 4 veckor av fiberrik kost, vätska, rörelse och receptfria laxermedel. Laboratorieprover (TSH, kalcium, kreatinin, glukos) och eventuell koloskopi kan behövas.

Hur påverkar tarmflora och probiotika förstoppning?

Tarmfloran består av runt 100 biljoner mikroorganismer och fördelar sig i olika proportioner hos personer med förstoppning jämfört med friska.

Minskade Bifidobacterium- och Lactobacillus-populationer har rapporterats vid kronisk förstoppning.

Probiotika med stammarna Bifidobacterium lactis DN-173 010 (Activia), Lactobacillus reuteri DSM 17938 och Lactobacillus plantarum 299v har i placebokontrollerade studier minskat tarmpassagetid och ökat antalet tömningar per vecka.

Fermenterade livsmedel som filmjölk, kefir, surkål, kimchi och kombucha tillför levande bakterier.

Prebiotika (inulin, FOS, GOS) i jordärtskockor, lök, vitlök, bananer och havre fungerar som mat för nyttiga bakterier.

Effekten är modest men konsekvent över 4 till 8 veckor regelbunden användning. Vid samtidig IBS kan högt intag av FODMAP-rika prebiotika försämra gasbesvär.

Vad gör bäckenbottenträning vid funktionsstörd tömning?

Bäckenbottenträning och biofeedbackträning är förstahandsbehandling vid dyssynergisk defekation, en typ av kronisk förstoppning där bäckenbottenmusklerna drar ihop sig istället för att slappna av vid tömning.

Diagnosen ställs med anorektal manometri och ballongexpulsionstest på gastroenterologisk mottagning.

60 till 70 procent av patienterna förbättras med 6 till 8 sessioner hos uroterapeut eller sjukgymnast specialiserad på bäckenbotten.

Toalettposition spelar roll för effektiv tömning. Användning av en fotpall som höjer knäna över höftnivå rätar ut anorektalvinkeln och minskar behovet av krystning. Detta är särskilt värdefullt vid hemorrojder och analfissurer.

Sammanfattning

Förstoppning behandlas i 3 steg: livsstil (fiber 25 till 35 gram, vätska 1,5 liter, rörelse 30 minuter dagligen), receptfria laxermedel (psyllium, makrogol, laktulos) och vid behov receptbelagda prokinetika eller PAMORA-läkemedel.

Alarmsymtom som blod, viktnedgång eller nydebut efter 50 års ålder kräver utredning. Tarmflora, probiotika och bäckenbottenträning kompletterar behandlingen. Kontakta 1177 Vårdguiden för rådgivning eller bokning.

Innehållet är avsett som allmän information och ersätter inte individuell medicinsk bedömning. Vid symtom eller frågor kontakta 1177 Vårdguiden eller din läkare.

Källor: 1177 Vårdguiden om förstoppning, Läkemedelsverket, FASS produktinformation.