Vad är IBS och hur behandlas det? Symtom, diet och läkemedel
IBS drabbar 10 till 15 procent av svenskarna med återkommande buksmärta och ändrade tarmvanor. Guiden täcker Rome IV, lågFODMAP, psyllium, mebeverin, loperamid, amitriptylin och rifaximin.
Vad är IBS enligt Rome IV-kriterierna?
IBS (irritable bowel syndrome, irritabel tarm) är en funktionell tarmsjukdom som enligt Rome IV-kriterierna kräver återkommande buksmärta minst 1 dag per vecka under de senaste 3 månaderna, tillsammans med minst 2 av följande: smärta relaterad till tarmtömning, ändrad tarmtömningsfrekvens eller ändrad avföringskonsistens.
Symtomdebut ska ha skett minst 6 månader innan diagnos. Socialstyrelsen och 1177 Vårdguiden uppskattar att 10 till 15 procent av den svenska befolkningen uppfyller kriterierna.
IBS är 2 gånger vanligare hos kvinnor än män och debuterar oftast mellan 20 och 40 års ålder.
Tillståndet är en diagnos baserad på symtom, inte på påvisbar vävnadsskada, men andra sjukdomar som celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom, tjocktarmscancer och laktosintolerans ska uteslutas med blodprover, kalprotektin i avföring och eventuell gastroskopi eller koloskopi.
Vilka 4 undergrupper av IBS finns?
IBS delas in i 4 undergrupper baserat på dominerande avföringsmönster enligt Bristol Stool Scale. IBS-D (diarré-dominerad) har mer än 25 procent lös avföring (typ 6 till 7).
IBS-C (förstoppning-dominerad) har mer än 25 procent hård avföring (typ 1 till 2). IBS-M (mixed) har både hård och lös avföring.
IBS-U (unclassified) uppfyller kriterierna men passar inte in i övriga undergrupper.
Underindelningen styr behandlingsvalet. IBS-D behandlas med loperamid och fiberreduktion. IBS-C behandlas med psyllium, makrogol och linaklotid. IBS-M kräver flexibel individanpassad strategi. Patofysiologin involverar visceral hypersensitivitet, störd tarmmotilitet, rubbad tarmflora, lågrunt inflammation och störd hjärna-tarm-axel.
Hur fungerar lågFODMAP-kost vid IBS?
LågFODMAP-kost minskar IBS-symtom hos 50 till 70 procent av patienterna enligt studier från Monash University och King's College London.
FODMAP står för fermenterbara oligo-, di-, monosackarider och polyoler, snabbt jäsbara kolhydrater som drar vatten till tarmen och bildar gas.
Höga FODMAP-livsmedel inkluderar vete, lök, vitlök, mjölk, linser, äpplen, päron, honung och sockerfria sötningsmedel med sockeralkoholer.
LågFODMAP-kosten genomförs i 3 faser: eliminationsfas (4 till 6 veckor strikt elimination), återintroduktion (systematisk test av varje FODMAP-grupp i 3 dagar) och personalisering (långsiktig kost anpassad efter individuell tolerans).
Dietisthandledning är starkt rekommenderat eftersom felaktig långtidselimination kan rubba tarmflora och ge näringsbrister. Flera regioner erbjuder remiss till dietist via primärvården.
Andra kostråd vid IBS inkluderar regelbundna måltider, måttligt kaffeintag, begränsning av alkohol, undvikande av kolsyrade drycker och tuggummi, samt tillräckligt vattenintag (1,5 till 2 liter dagligen).
Hur fungerar probiotika och psyllium vid IBS?
Probiotika med stammar som Bifidobacterium infantis 35624, Lactobacillus plantarum 299v och VSL#3 har visat modest symtomlindring i randomiserade studier.
Preparat som Lactobacillus plantarum Heal 9 (Proviva) och Bifidobacterium lactis (Florasan) är tillgängliga receptfritt i Sverige.
Effekten varierar individuellt; en provperiod på 4 till 8 veckor rekommenderas innan värdering.
Psylliumskal (Lunelax, Vi-Siblin) är lösliga fibrer som normaliserar avföringen vid både IBS-C och IBS-D.
Dosen börjar på 1 dospåse 1 gång dagligen och titreras upp till 2 till 3 påsar vid behov. Ta med minst 2 dl vätska per dos.
Olösliga fibrer som vetekli försämrar ofta IBS-symtom och ska undvikas.
Vilka läkemedel används vid IBS-D?
Loperamid 2 mg är förstahandsval vid IBS-D med frekvent diarré. Dosen är 2 till 4 mg vid behov, maximalt 16 mg dygnet.
Loperamid är en perifer opioidagonist som saktar tarmmotiliteten utan central effekt. Preparatet finns receptfritt under namn som Imodium och Dimor. Långtidsanvändning kräver läkarkontakt.
Mebeverin (Duspatalin, Colofac) 135 mg 3 gånger dagligen eller 200 mg 2 gånger dagligen är en krampstillande substans som direkt avspänner tarmens glatta muskulatur utan antikolinerga biverkningar. Alternativ är papaverin och alverin.
Rifaximin är ett icke-absorberbart antibiotikum som godkändes i Sverige 2024 för IBS-D med påvisad dysbios eller SIBO (small intestinal bacterial overgrowth).
Dosen är 550 mg 3 gånger dagligen i 14 dagar. Effekten varar 3 till 6 månader och kurserna kan upprepas.
Eluxadolin (Truberzi) är en blandad opioidagonist-antagonist som används i USA men har begränsad tillgänglighet i Sverige.
Vilka läkemedel används vid IBS-C?
Psyllium och makrogol (Movicol, Forlax) är förstahandsval vid IBS-C.
Linaklotid (Constella) 290 mikrogram 1 gång dagligen är en guanylatcyklas-C-agonist som ökar vätskesekretion i tunntarmen och minskar viscerala smärtsignaler via cGMP-väg.
Prukalopride (Resolor) 2 mg är en 5-HT4-agonist som används vid terapisvikt.
Stimulerande laxermedel som bisakodyl och senna ska undvikas vid IBS-C eftersom de kan förvärra smärtkomponenten. PPI som omeprazol, esomeprazol och pantoprazol används inte mot IBS men kan övervägas vid samtidig refluxsjukdom.
Hur hjälper antidepressiva och psykologisk behandling vid IBS?
Låga doser tricykliska antidepressiva (TCA) och SSRI används vid IBS med framträdande smärta eller samtidig ångest/depression. Amitriptylin 10 till 30 mg till natten minskar visceral hypersensitivitet, saktar tarmmotiliteten (värdefullt vid IBS-D) och förbättrar sömnen. Biverkningar är muntorrhet, förstoppning och trötthet.
SSRI som citalopram eller sertralin 20 mg dagligen har svagare evidens men lämpar sig vid IBS-C eller vid samtidig depression. Lugnande effekt på tarm-hjärna-axeln är välförsökt.
Kognitiv beteendeterapi (KBT), hypnoterapi och mindfulness har starkt evidensstöd i Cochrane-genomgångar.
Internetbaserad KBT via 1177 eller Internetpsykiatri kan minska IBS-symtom med 30 till 50 procent vid 12 veckors behandling.
Pepparmyntsolja i enteriskt dragerade kapslar (Colpermin) har antispasmodisk effekt och kan prövas receptfritt.
Vilka alarmsymtom utesluter IBS-diagnos?
7 alarmsymtom som utesluter IBS och kräver vidare utredning är blod i avföringen, nattliga diarréer som väcker dig, oavsiktlig viktnedgång över 3 kilo, ålder över 50 år vid debut, ärftlighet för tjocktarmscancer eller inflammatorisk tarmsjukdom, anemi och förhöjt kalprotektin över 250 mikrogram/gram.
Dessa symtom kräver koloskopi enligt standardiserade vårdförloppet.
Celiakiscreening med antikroppar mot vävnadstransglutaminas (tTG-IgA) och total IgA rekommenderas vid alla IBS-utredningar eftersom celiaki är 4 gånger vanligare vid IBS-D. Vid tecken på sekundär laktosintolerans görs väteutandningstest eller empirisk laktosfri kost i 4 veckor. Läs mer om mage och tarm och skillnaden mot inflammatorisk tarmsjukdom.
Hur påverkar stress och motion IBS-symtom?
Stress aktiverar hjärn-tarm-axeln via kortisol, adrenalin och det autonoma nervsystemet, vilket ökar visceral hypersensitivitet och tarmmotilitet.
Regelbunden motion 30 minuter 5 dagar per vecka, yoga och meditation har visat måttlig men konsekvent effekt på IBS-symtom i randomiserade studier.
Sömn på minst 7 timmar per natt förbättrar smärttröskel och tarmfunktion.
Vilken roll har tarmfloran vid IBS?
Tarmfloran vid IBS skiljer sig från frisk populations flora, med minskad diversitet och ändrad balans mellan Firmicutes och Bacteroidetes.
Post-infektiös IBS utvecklas hos runt 10 procent av patienter efter gastroenterit orsakad av Campylobacter, Salmonella eller norovirus. Mekanismen involverar bestående lågrunt inflammation, ökad intestinal permeabilitet och förändrad tarmflora.
SIBO (small intestinal bacterial overgrowth) är en undergrupp där bakterier överväxer i tunntarmen. Diagnosen ställs med väteutandningstest efter laktulos- eller glukosbelastning.
Behandling är rifaximin 550 mg 3 gånger dagligen i 14 dagar, ofta med långvarig symtomlindring.
Fekal mikrobiotatransplantation (FMT) är experimentell vid IBS utan etablerad plats i svensk klinisk praxis.
Vilken evidens finns för pepparmyntsolja och örtbaserade medel?
Pepparmyntsolja i enteriskt dragerade kapslar (Colpermin, Mintec) är det örtbaserade medel med starkast evidens vid IBS.
Cochrane-genomgångar från 2019 visar signifikant symtomlindring jämfört med placebo, med NNT (number needed to treat) runt 3.
Dosen är 0,2 ml pepparmyntsolja (1 kapsel) 3 gånger dagligen 30 minuter före måltid i 4 till 8 veckor. Biverkningar är halsbränna och analt brännande.
Iberogast är ett tyskt flytande kombinationspreparat med 9 örtextrakt (iberis amara, kamomill, kummin, melissa med flera) som har modest evidens vid funktionell dyspepsi och IBS.
Ingefära, gurkmeja och aloe vera saknar övertygande evidens vid IBS. Undvik bromelain, senna-te och andra stimulerande örttéer vid IBS-C med smärtkomponent.
Hur hanteras IBS hos kvinnor och hormonella variationer?
IBS-symtom varierar ofta med menstruationscykeln, med försämring i lutealfasen (dagarna före mens) och under menstruation. Östrogen och progesteron påverkar tarmmotilitet och visceral smärtperception.
40 till 60 procent av kvinnor med IBS rapporterar menstruationsrelaterad symtomförvärring. Behandling anpassas med ökad dos smärtlindring eller antispasmodika under lutealfasen.
Endometrios samexisterar med IBS hos 10 till 20 procent av patienterna och ska utredas vid cyklisk bäckensmärta, djup dyspareuni och infertilitet. Läs mer om relaterade tillstånd på vår sida om kvinnohälsa och hormoner. Graviditet påverkar IBS varierande; vissa kvinnor får förbättring, andra försämring på grund av progesteroninducerad tarmavslappning och förstoppning.
Vilka differentialdiagnoser utreds innan IBS-diagnos?
5 viktiga differentialdiagnoser är celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom (Crohns sjukdom, ulcerös kolit), mikroskopisk kolit, laktosintolerans och gallsyramalabsorption. Celiakiscreening med anti-tTG-IgA och total IgA är obligatorisk.
Kalprotektin i avföring är ett känsligt markör för IBD; värden över 250 mikrogram/gram motiverar koloskopi.
Mikroskopisk kolit (kollagen eller lymfocytär) ger kronisk vattnig diarré hos äldre och kräver biopsi från normalt utseende kolon.
Gallsyramalabsorption (BAM) drabbar 30 procent av patienter med IBS-D och behandlas med kolestyramin eller kolesevelam. Diagnosen ställs med SeHCAT-scint eller empirisk behandlingsrespons. Endokrina orsaker till diarré inkluderar hypertyreos och carcinoida tumörer; TSH och kromogranin A kan övervägas vid atypisk bild.
Sammanfattning
IBS är en vanlig funktionell tarmsjukdom som diagnostiseras enligt Rome IV-kriterierna efter uteslutning av organisk sjukdom. Behandlingen bygger på lågFODMAP-kost, psyllium, motion och stresshantering, kompletterat med loperamid eller mebeverin vid IBS-D, linaklotid eller makrogol vid IBS-C, rifaximin vid SIBO och låga doser amitriptylin vid framträdande smärta. KBT och hypnoterapi är värdefulla tillägg. Alarmsymtom som blod, viktnedgång eller debut efter 50 års ålder kräver koloskopi.
Innehållet är avsett som allmän information och ersätter inte individuell medicinsk bedömning. Vid symtom eller frågor kontakta 1177 Vårdguiden eller din läkare.
Källor: 1177 Vårdguiden om IBS, Läkemedelsverket, FASS.