Infektioner

Tillgangliga behandlingar

Infektioner: översikt, diagnostik och läkemedelsbehandling i Sverige

Diagnostik, behandling och prevention av infektionssjukdomar i svensk sjukvård

Omfattande guide till infektioner för svenska patienter

Vad är en infektion?

En infektion uppstår när en mikroorganism tar sig in i kroppen, etablerar sig i vävnad eller på slemhinnor och utlöser ett inflammatoriskt svar.

Folkhälsomyndigheten skiljer på kolonisation, där mikroben finns på kroppen utan att ge symtom, och manifest infektion, där immunförsvaret aktiveras och kliniska symtom uppstår.

Inkubationstiden, det vill säga tiden från smittotillfället till symtomdebut, varierar från några timmar vid matförgiftning till flera år vid hiv och tuberkulos.

Smittspridning kan ske via droppsmitta, luftburen smitta, kontaktsmitta, fekal-oral smitta, blodsmitta, sexuell smitta eller vektorburen smitta via insekter.

De fyra huvudgrupperna av mikroorganismer

Bakterier

Bakterier är encelliga prokaryoter som kan vara både nyttiga (tarmflora, hudflora) och patogena.

I Sverige dominerar streptokocker, stafylokocker, Escherichia coli, Klebsiella och Mycoplasma bland vanliga kliniska patogener enligt Folkhälsomyndighetens årsrapporter.

Bakteriella infektioner behandlas med antibiotika, men förskrivning sker restriktivt enligt Stramas riktlinjer för att minska resistensutveckling.

Virus

Virus är obligat intracellulära parasiter som kräver värdceller för sin förökning. Vanliga virusinfektioner i svensk primärvård inkluderar influensa, RS-virus, rhinovirus, SARS-CoV-2, herpesvirus, norovirus och rotavirus.

Antivirala läkemedel finns för ett fåtal specifika virus, till exempel oseltamivir vid influensa, aciklovir vid herpes och direktverkande antivirala medel vid hepatit C.

Svampar

Svampinfektioner (mykoser) kan vara ytliga (fotsvamp, vaginal candidiasis, nagelsvamp) eller systemiska (invasiv candidiasis, aspergillos). Systemiska mykoser drabbar främst immunsupprimerade patienter. Behandling sker med antimykotika som flukonazol, itrakonazol, terbinafin eller topikala azoler.

Parasiter

Parasitinfektioner är mindre vanliga i Sverige men förekommer, särskilt efter utlandsresor. Exempel är malaria, giardia, kryptosporidios, springmask och löss. Folkhälsomyndighetens reseenhet ger aktuella råd om profylax och behandling.

Vanliga infektioner i svensk primärvård

Luftvägsinfektioner

Övre luftvägsinfektioner som förkylning, halsfluss och bihåleinflammation utgör den största delen av infektionsbesök.

Strama betonar att flertalet är virala och självläkande, och antibiotika bör endast förskrivas vid bekräftad streptokockinfektion med Centor-kriterier och positivt snabbtest, eller vid svår akut bakteriell rinosinuit med hög feber och ensidig värk.

Nedre luftvägsinfektioner som akut bronkit är också oftast virala, medan pneumoni vanligen är bakteriell och kräver antibiotika.

Urinvägsinfektioner

Okomplicerad cystit hos kvinnor är en av de vanligaste infektionerna i Sverige.

1177 rekommenderar kortkur med nitrofurantoin 50 mg x 3 i fem dagar eller pivmecillinam 200 mg x 3 i fem dagar som förstahandsval.

Trimetoprim används i andra hand på grund av resistensutveckling. Pyelonefrit (övre UVI) kräver längre behandling och ibland inläggning.

Hud- och mjukdelsinfektioner

Impetigo, erysipelas, follikulit och cellulit behandlas i svensk primärvård med flukloxacillin eller fenoximetylpenicillin beroende på misstänkt agens. Svår cellulit, nekrotiserande fasciit och djupa abscesser kräver sjukhusvård.

Gastroenterit

Magsjuka orsakas oftast av virus (noro, sapo, rota, adeno) och är självbegränsande. Bakteriell gastroenterit med campylobacter, salmonella eller yersinia ger oftast blodig diarré och kan behöva odling och antibiotika vid svår sjukdom. Vätske- och saltbalans är viktigast i all gastroenteritvård.

Sexuellt överförbara infektioner

Klamydia, gonorré, syfilis, hiv och hepatit B/C anmäls enligt smittskyddslagen. Klamydia behandlas med doxycyklin 100 mg x 2 i sju dagar. Provtagning erbjuds gratis via 1177 Sesam och lokala STI-mottagningar.

Diagnostik i svensk primärvård

Diagnostiken bygger på anamnes, status, riktad provtagning och bildundersökning. Vanliga blodprover är CRP, vita blodkroppar med differentialräkning, procalcitonin vid sepsismisstanke, samt blododling före antibiotikastart vid misstanke om bakteriemi.

Mikrobiologisk provtagning sker med nasofarynxodling, sårsekretodling, urinodling, faecesodling eller likvorodling beroende på fokus. Snabbtester finns tillgängliga för streptokocker, influensa, RS-virus, SARS-CoV-2 och mononukleos.

Antibiotika: indikation och rationell användning

Penicilliner

Fenoximetylpenicillin (PcV) är förstahandsval vid streptokocktonsillit, erysipelas och pneumokockpneumoni enligt Stramas rekommendationer. Flukloxacillin används vid stafylokockinfektioner. Amoxicillin och amoxicillin-klavulansyra används vid otit, sinuit och djurbett.

Cefalosporiner

Cefalosporiner som cefadroxil, cefotaxim och ceftriaxon används främst i slutenvården vid allvarliga infektioner. Cefadroxil kan användas vid UVI hos barn och vid penicillinallergi.

Makrolider

Erytromycin, klaritromycin och azitromycin används vid penicillinallergi samt vid atypiska pneumonier orsakade av Mycoplasma och Chlamydophila. Makrolider har dock ökande resistensproblem och förskrivs restriktivt.

Tetracykliner

Doxycyklin används vid klamydia, atypisk pneumoni, borrelia och akne. Preparatet är kontraindicerat hos barn under 8 år och gravida.

Kinoloner

Ciprofloxacin och levofloxacin har allvarliga biverkningar och ska enligt Läkemedelsverkets begränsning endast användas när andra alternativ saknas, främst vid komplicerad UVI, pyelonefrit och resistenta infektioner.

Nitrofurantoin och pivmecillinam

Dessa smalspektrumantibiotika är förstahandsval vid okomplicerad cystit och bidrar till att bevara bredspektrumantibiotika för allvarligare infektioner.

Antibiotikaresistens i Sverige

Sverige har låg antibiotikaresistens jämfört med många andra länder, tack vare Stramas arbete sedan 1995. Folkhälsomyndigheten övervakar resistensläget via Svebar-databasen. ESBL-bildande tarmbakterier, MRSA och VRE är prioriterade resistenshot.

Varje patient har ett ansvar att följa ordinationer, inte spara antibiotika och inte begära antibiotika vid virusinfektioner.

Antivirala läkemedel

Oseltamivir (Tamiflu) förkortar influensasjukdomen med cirka en dag om det sätts in inom 48 timmar. Aciklovir, valaciklovir och famciklovir används vid herpes simplex och varicella-zoster.

Direktverkande antivirala läkemedel har revolutionerat hepatit C-behandlingen, med botningsgrad över 95 procent. Paxlovid (nirmatrelvir-ritonavir) används vid covid-19 hos riskpatienter.

Antimykotika

Flukonazol är förstahandsval vid vaginal candidiasis och oral candidos. Terbinafin används vid nagelsvamp och fotsvamp. Topikala azoler som klotrimazol och mikonazol finns receptfritt på apotek.

Vaccinationer enligt svenska nationella programmet

Barnvaccinationsprogrammet omfattar skydd mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Haemophilus influenzae typ b, pneumokocker, rotavirus, mässling, påssjuka, röda hund, HPV och varicella.

Vuxna rekommenderas årlig influensavaccination vid ålder över 65 år eller riskgrupp, pneumokockvaccin vid 75 år samt kikhostebooster vart 20:e år. Resevaccinationer bokas via Vaccindirekt, vaccinationscentraler eller vårdcentraler.

Sepsis: livshotande infektion

Sepsis är ett livshotande tillstånd där kroppens svar på infektion leder till organsvikt.

Socialstyrelsen har fastställt en nationell sepsislarmrutin med kriterierna andningsfrekvens över 22, systoliskt blodtryck under 100 mmHg eller påverkad medvetandegrad. Vid misstanke ring 112.

Antibiotika ska ges inom en timme från diagnos.

När bör du söka akut vård?

Kontakta 1177 eller uppsök akutmottagning vid hög feber över 39 grader som inte sjunker på febernedsättande, svår andnöd, nackstelhet, kraftig huvudvärk med ljuskänslighet, hudutslag som inte bleknar vid tryck, kraftigt försämrat allmäntillstånd, förvirring eller kramper.

Ring 112 vid medvetslöshet, svår andnöd, svåra bröstsmärtor eller misstänkt sepsis.

Egenvård vid vanliga infektioner

Vid okomplicerade virusinfektioner är egenvård oftast tillräcklig. Drick rikligt, vila, använd febernedsättande som paracetamol eller ibuprofen vid behov, och håll dig hemma för att inte smitta andra.

Handhygien med tvål och vatten i minst 20 sekunder är den viktigaste åtgärden för att förhindra smittspridning enligt Folkhälsomyndigheten.

Prescriptsy och svenska föreskrifter

Prescriptsy förmedlar receptbelagda läkemedel via svenska legitimerade läkare i enlighet med Läkemedelsverkets regelverk och Stramas riktlinjer.

Antibiotika förskrivs endast vid dokumenterad bakteriell infektion och aldrig förebyggande eller vid virala tillstånd.

Vår digitala plattform gör det möjligt att få läkarbedömning snabbt vid vanliga infektioner som okomplicerad cystit, borrelia efter fästingbett och herpes labialis.

Fördjupning: specifika patientgrupper

Infektioner hos gravida

Gravida har förändrat immunsvar och löper ökad risk för allvarliga infektioner som influensa, listerios och pyelonefrit.

Läkemedelsvalet begränsas av fosterrisk: penicilliner och cefalosporiner är säkra, medan tetracykliner, fluorokinoloner och sulfa undviks. Alla gravida screenas för hiv, syfilis, hepatit B och rubella.

Infektioner hos äldre

Äldre har ofta atypisk infektionsbild med förvirring och allmän försämring istället för feber. Läkemedelsdosering justeras efter njurfunktion (eGFR). Socialstyrelsen har fastställt en lista över olämpliga läkemedel till äldre.

Infektioner hos immunsupprimerade

Patienter med hiv, organtransplantation, cancerbehandling eller immunsuppressiv medicinering har ökad risk för opportunistiska infektioner. Profylax mot Pneumocystis jirovecii, cytomegalovirus och svampinfektioner kan vara indicerad. Dessa patienter följs vid specialistmottagning.

Sammanfattning

Infektioner är mångfacetterade och kräver noggrann diagnostik och individualiserad behandling. Rationell antibiotikaanvändning, följsamhet till vaccinationsprogram och grundläggande hygien är grunden för infektionskontroll i Sverige. Prescriptsy erbjuder snabb och säker läkarbedömning för vanliga infektioner via svenska legitimerade läkare, alltid med patientsäkerhet och Stramas principer i fokus.

Samhällsperspektiv och smittskyddslagen

Sverige har en av världens mest välutvecklade smittskyddslagstiftning. Smittskyddslagen (2004:168) definierar allmänfarliga och anmälningspliktiga sjukdomar som tuberkulos, hiv, hepatit B/C, klamydia, gonorré, syfilis, meningokockinfektion, tyfoid, legionella, MRSA, VRE och ESBL-CARBA. Anmälan sker via SmiNet-systemet till Folkhälsomyndigheten och regional smittskyddsläkare. Allmänfarliga sjukdomar innebär skyldigheter för både patient och förskrivare, inklusive kostnadsfri provtagning och behandling, smittspårning samt förhållningsregler.

Reseassocierade infektioner

Turistdiarré drabbar cirka 30 procent av svenska resenärer till tropiska områden. Vanliga patogener är enterotoxigena E. coli, campylobacter och Giardia.

Malaria är en livshotande tropisk infektion som kräver snabb diagnos och behandling. Vaccinationscentralen vid Karolinska Universitetssjukhuset, Vaccindirekt och andra reseklinker ger individuell rådgivning om vaccinationer och profylax.

Folkhälsomyndigheten uppdaterar kontinuerligt rekommendationer per land.

Vårdhygien och vårdrelaterade infektioner

Vårdrelaterade infektioner drabbar cirka 9 procent av svenska sjukhuspatienter enligt SKR:s punktprevalensmätningar. De vanligaste är urinvägsinfektion, pneumoni, sårinfektion och sepsis.

Vårdhygienenheterna på varje region arbetar enligt Socialstyrelsens basala hygienrutiner: handdesinfektion före och efter patientkontakt, skyddshandskar vid risk för kroppsvätskor, plastförkläde vid direktkontakt med patient och regelbunden ytdesinfektion.

Följsamhet mäts årligen i nationella PPM-studier.

Biotryggprov och kroniska infektioner

Svenska blodgivare screenas rutinmässigt för hiv, hepatit B/C, HTLV och syfilis. Patienter som behöver långvarig immunsuppression eller stamcellstransplantation genomgår utökad screening för latent tuberkulos, varicella-zoster-immunitet, CMV-status och toxoplasma.